Broken.

Tack tack och adjö, jag minns nog endel, men hejdå min kära vi finns inte mer.

Utan att låta som en deprimerad bitterfitta, vilket jag antagligen kommer
göra nu men, precis allt går åt helvette just nu. Känner mig helt jävla
totalt trasig. Men de är bara att kriga sig igenom det här också och
försöka lappa ihop sig bit för bit. Magen skriker efter mat. Hjärtat
skriker efter honom. Mina sinnen skriker efter frihet och lycka.
Det är inte helt lätt dehär med livet alla gånger..

Tack Adde, Eken och Micke för att ni fanns för mig igår och fick mig på
bättre humör. Ni är ena riktigt bra vänner. ♥


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

PsykoChey

- Enjoy the skojj!

RSS 2.0